BILDER FRÅN MIN SENASTE RESA

                                           

 några av skolbarnen på väg till skolan i en av tre skolbussar,
som ägs av skolan

Varje morgon när alla barnen(ca 300) kommit till skolan ställer man upp sig i spikraka led klass för klass.En lärare säger före,barnen repeterar och gör det hon har sagt(en typ av morgongympa. Sedan sjunger alla för full hals Nepals nationalsång(pastor Raju är noga med att de ska känna sej som Nepaleser och vara stolta över det) för att sedan,i raka led och med en armslängds avstånd,tåga i skolan och till sina klassrum.

Hm undrar om vi inte skulle behöva samma ordning i svenska skolor ???

Några av förskolebarnen....visst är dom för söta!!

Tina(min chef)anammade snabbt Nepalesernas sätt att skydda sej från för starkt solljus.

I detta fantastiska "slott" har 2 hem flyttat ihop,så här bor ca  80 barn.

Här ska precis invigningen av 5e hemmet ta sin början...
.

.....det var verkligen högtidligt när en minister från regeringsdepartementet
hängde en blomsterkrans om halsen på varje flicka.Detta är historiskt,en man av högre kast
rör vid en kastlös(s.k oberörbar)...fantastiskt.

2 av de 62 nya flickor som nu fått ett hem och slipper ett förnedrande fruktansvärt liv på en bordell.

TACK alla ni som redan är fadder till en flicka. Du som ännu inte är det gå in på :Missiongoodnews.org,klicka på
Love Nepal så får du veta hur du ska göra för att bli fadder till en av dessa 62 flickor.

TACK FÖR DIN INSATS . GOD BLESS!!
Kram Mariah

                   ARLANDA-KATHMANDU-ARLANDA....på fyra dagar!

Ja det är precis vad Tina(min chef)jag och några till har presterat

.Det har varit fullspikade dagar med invigning av det 5e hemmet där 40-nej 50- nej....till slut 62 nyanlända flickor fått en fristad. Det är så blandade känslor när de små flickorna i  likadana kläder "tågar"upp på scenen,som byggts upp på den lilla uteplats som hör till huset,för att ta emot en blomsterkrans som ministern från departementet hänger runt halsen på dom.HELT fantastiskt!Samtidigt ser man en oerhörd smärta i dessa små flickors ögon,de ser "rakt igenom" mej när jag ler emot dom,men efterhand mjuknar de lite och vi i teamet får krama om dom och de får godis,kläder,nallar och varsin Invisible Friend.

Vid ett par tillfällen får vi lyssna till några av de lite äldre flickorna, som varit på ngt av hemmen ett tag,när de berättar vad det varit med om.
En av dem är Ruth hon kom till Kathmandu i januari i år,så jag träffade henne då och fick höra henne berätta vad hon orkade plocka fram då.Det var hon som blev utsatt för tortyr genom att de satte eltrådar på hennes huvud och kropp,hällde vatten över henne och kopplade på ström så att hon fick svära brännskador och förlorade minnet för en tid.Nu berättade hon om fruktansvärd tortyr när hon vägrade ställa upp på att ta emot kunder.Bordellägaren satte glödgade järnstänger mot hennes kropp,ställde henne framför en upphettad ugn,så nära att hon blev bränd på låren.Vid ett annat tillfälle tvingades hon se på när 2 flickor blev brutalt döde för att de vägrade och hon fick veta  att samma sak skulle hända henne om hon vägrade.
När Ruth berättar sitter pastor Raju och håller henne hårt i sin famn och tårarana bara rinner på både honom och oss.Trots att det var oerhört smärtsamt för Ruth att berätta ville hon fortsätta,hon grät hejdlöst och efter att ha lugnat sej lite fortsätter hon berätta om en speciell natt på bordellen,som återkommer varje natt som en hemsk mardröm.
Hon berättar att det kommer 6 män in till henne i hennes "bås" och de våldtar och misshandlar henne om och om igen hela natten igenom...att sitta och höra henne berätta höra hennes hjärtskärande gråt och hullkande är fruktansvärt. Pastor Raju berättar att detta har hon aldrig berättat tidigare,efter en lång stund avtar hennes gråt och vi samlas omkring henne och ber för henne. Det ligger läkedom i att få berätta och  att det finns människor som orkar lyssna.
Jag berätta detta för er för att be er om hjälp,det behövs fler faddrar så att vi kan hjälpa fler flickor ur detta helvete.TACK alla ni som redan är fadder,berätta för era vänner,arbetskamrater och familj om möjligheten att hjälpa en liten flicka till ett värdigt liv.
Ni kan oxå gå in på Love nepal.se för mra info.

Jag håller på stt sammanställa lite bilder från vår resa,så det kommer lite senare.

KRAM till er alla och Tack för satt ni vill vara med i arbetet med dessa GUDS små prinsessor

                   KATHMANDU NÄSTA!!!

Ja då är det äntligen dax för en ny resa till Katmandu,på Måndag 3/9 kl 15.50 lyfter en grupp på ca 10 pers,för att 20 tim senare landa i Kathmandu.

Vi ska delta i invigningen av det 5e hemmet där 50 flickor äntligen fått en egen säng,mat,omsorg och trygghet.Jag vet inte så mycket mer om dessa flickor än att de räddats från ett liv i prostition,med oss har vi oxå 100 dockor som ska delas ut på hemmet och de som inte går åt kommer att sparas till nästa hem.

Det känns såå härligt att jag snart får återse mina flickor och oxå min"son" och hans fru Pabita och nyfödde son Jabes.

Eftersom jag är borta endast en vecka tar jag inte med datorn så ni får ge er till tåls ett tag ,men jag lovar återkomma med bilder och en reseskildring.

Avslutar med ett par bilder på dockorna som ska med.vill du veta mer om dockorna gå in på Invisible friend.se

KRAM  Mariah

                    Nässelsoppa och rabarberpaj.....

......ja nu är det verkligen VÅR! Vad går upp mot den svenska våren?? Inget!!

Nu förstår du säkert att jag inte kommit iväg till Nepal som det var tänkt. Tyvärr kommer det att dröja framåt hösten innan det kan vara dags för nästa tur till Nepal

.Kan i alla fall berätta att i augusti kommer det att vara invigningsfest för det 5:e hemmet för 40 nya flickor,så då förstår du oxå att det behövs nya faddrar,men oxå gåvor till alla omkostnader.Gå in på missiongoodnews.org,klicka på Lovenepal där finns all info.och även en alldeles ny gripande och förfärlig livsberättelse från en av de nya flickorna.

Måste oxå berätta att jag blivit "extrafarmor" till en liten kille som föddes i Khatmandu idag,hans pappa Sujan blev som en son för mej när jag var där.Så nu förstår ni ju att jag längtar ännu mer att komma dit.

Avslutar med några bilder från mitt paradis Bromsta gård,min dotter och hennes familjs hästgård där jag bor i en liten röd stuga.

HA EN RIKTIGT SKÖN SOMMAR!

"tanterna" kryper gärna in under bänken för ett sandbad
där får de vara i avskildhet

Här har vi HERREN på täppan.

Detta uppochnervända paraply har jag gjort i betong  och genom kryckan porlar det vatten.

                                                                                  Visst är det riktig Bullerbykänsla.

VÄLKOMMEN INOMHUS

                          En månad i Sverige.......

Tänk vad tiden går for ändå,det var lite knepigt  att "landa" men nu känns det som jag "tagit mark ordentligt".

Det är såå härligt att få träffa familjen igen och njuta av mina barnbarn,men visst....mina tankar är nu och då i Nepal och jag undrar över hur mina prinsessor har det..Går det som planerat kommer jag att återvända i mitten av april för en kortare tur på ca 6 veckor,ska i så fall förbereda inför höstens olika projekt.

Det känns ju väldigt bra att vara i Sverige en sådan här härlig vårdag som vi haft idag.Fågelkvitter,sol och till och med utslagna videung,då ÄR det väl ändå VÅR!! Satt förresten utanför min stuga häromdagenoch drack kaffe och vände upp näsan mot solen en stund... .HÄRLIGT! Det finns väl ingen årstid som går upp mot den svenska våren. Så ut i naturen och njuut .

Kram och på återseende

                                    MÖTAS OCH SKILJAS.......

Nu är dagen D inne,väskorna står packade i köket och vi har nästan städat klart lägenheten.Pastor Raju hade bett oss komma till kyrkan kl 12 för en liten avskedsceremoni.Det blev en kännsloladdad men härlig stund. Som seden bjuder här nere fick vi varsin blomsterkrans om halsen och de börjar lära sej att mama tycker om att kramas så det blev ett riktigt kramkalas :).

Som ni ser på bilderna nedan blev vi hemkörda på MC,killen jag åkte med har blivit som en extra son för mej och han och hans fru är såå underbara, tror att jag nämnt om dom tidigare.

Till sist vill jag TACKA ALLA som följt mej på min resa både på bloggen och med förböner och jag säger som en av flickorna på B1 viskade i mitt öra under det att tårarna rann nedför hennes kinder;mama don´t forget us".......denna önskan vill jag skicka vidare till er alla:GLÖM INTE NEPALS PRINSESSOR!! Det finns såå många kvar att rädda från helvetet i Indien eller i ngn av Badibyarna. Pastor Raju berättade att det 5:e hemmet är på G så vi behöver fler faddrar!!

Vill du göra en insats gå in på Missiongoodnews.se,klicka på Nepal och längst ner på den sidan hittar du info om fadderskap eller en gåva.

Vill du komma i kontakt med mej för mer info om det program jag kommer att iordningställa och som jag gärna kommer och delar med mej av,ring eller skriv till mej:

mejl:mariah.ander@gmail.com

telenr: 073-9691273

Till sist vill jag önska dej det allra bästa: GUDS VÄLSIGNELSE över varje ny dag!!

Titta gärna in emellanåt på min blogg,jag kommer att skriva nu och då och jag hoppas oxå kunna återvända hit till mina älskade prinsessor och vänner jag fått här.

KRAM och på återhörande

MARIAH

                      Sammanfattning av de senaste dagarna.......

Nu är den sista dockan utdelad...i söndags var vi på Badi 2 och det är fantastiskt att uppleva hur de tar till sej dockorna och detta att ha en osynlig vän i Sverige som tänker på dom!Vi har allt som allt delat ut 172 dockor och det blev bara två över!!
I går var vi på en jättetrevlig och overklig dagsutflykt för att få se lite snöklädda toppar.Tillsammans med 20 andra personer trängde vi ihop oss i en minibuss och skumpade iväg upp mot höjderna. För ett par stycken blev skumpandet lite väl häftigt och tillsammans med alla tvära kurvor var det nära att Marlene och jag hade fått deras frukost i nacken ;(.Ja vi var minst sagt omskakade när vi äntligen kunde kliva ur bussen och gå de sista metrarna upp till en utsiktsplats som var helt hänförande.Framför oss hade vi snöklädda toppar,de högsta var på över 7000m och vår utsiktsplats på dryga 2000m.ö.h!!!!
Familjen vi åkte med hade lagat härlig Nepalesisk mat som vi åt tillsammans på en filt,de hade oxå tagit med tamburin,trumma och gitarr så det blev Nepalesisk sång och musik oxå,maten smakade mycket bättre än musiken lät...om man säger så, men trevligt hade vi.
Idag har vi haft några mysiga timmar med min sygrupp från B1.Vi träffades på ett köpcenter och började med att fika,för att komma till fiket måste man åka rulltrappa och flera av flickorna hade aldrig åkt rulltrappa....!!
Efter fikat sprang vi runt i en massa affärer,tittade på skor,kläder och..skor,några av flickorna köpte skor och några valde kläder,det är sååå härligt att vara tillsammans med dom,de ger såå mycket,men tar oxå mycket energi så när vi kom hem var vi rejält trötta.......
Ja nu återstår bara några dagar, så är vi tillbaka i Sverige.Oj vad tiden har gått fort,det kommer nog att ta ett tag innan jag hunnit smälta allt.
TACK alla underbara följare för att ni velat vara med mej på min resa,det känns lite konstigt att det snart är över. Men vem vet kanske återvänder jag hit framöver.Ett är då säkert,dessa flickor har satt djupa spår i mitt liv,jag är såå tacksam att jag fått göra denna resa

Visst är det en bedårande docka jag har i knät

Mallen i ett hav av dockor,sjuksköterskor,ballerinor och söta Nepalesiska dockor

Mont eneris på Himlamaja i bakgrunden...nästan

Hela sygänget i fikasoffan

Krishna poserar i nya skorna

Kram till er alla,återkommer innan vi lyfter mot Sverige.

                          TAMEL och BUDHATEMPLET.

En liten hälsning från mej och Marlene. Igår var i i det välkända Tamel,en stor marknad kan man nog kalla det med massor av härliga affärer att springa i....och det gjorde vi.Vi handlade en del saker att ta med hem och blev oxå lurade på några hundra Rupis,fast det hör till,man blir nog smålurad hela tiden ;). 

Marlene tog en massa bilder och sa ideligen;men åhh vi MÅSTE ha en butik i Sverige!! Det finns såå mycke´härligt här!!

Idag har vi varit hemmavid och gått "vår affärsgata" upp till en Supermarket och på vägen besökte vi ett av många Budhatempel,det tog ett antal timmar så nu har vi precis tagit en nap och druckit kaffe och ätit Polly till....Mmmmmm!!

I nästa vecka hoppas vi komma iväg på en två-dagars tur upp i bergen,men först ska vi besöka det sista hemmet och dela ut de sista dockorna för denna gång,det blir på söndag. Önskar att ni kunde se ,och höra flickornas glädje och förtjusta utrop när de fick sina dockor.

Några bilder från vandringen i Tamel.....

Min dotter Marlene är ÄNTILGEN här....och ca 120 Invisible friends har nu fått vänner!.

Marlene med morgonkaffet

40 ballerinor väntar på att få en vän.

Putha 4 år med sin docka tillsammans med Marlene

Heeeej alla kompisar i Sverige!!

Åldern på flickorna hade ingen betydelse
ALLA var lika glada över sin osynliga vän.

Ett riktigt kramkalas blev det innan vi lämnade 4.e hemmet.
Även Susan(föreståndaren) fick en kram och puss på kinden,till barnens stora glädje

Det fina föreståndarparet ska bli föräldrar till våren.

Ja det har varit två intensiva och härliga dagar sedan Marlene kom.Vi har besökt tre av fyra hem och det har verkligen varit fantastiskt att uppleva hur dessa dockor öppnade upp den skyggaste flickan av alla.Hon gömde sej hela tiden och kikade bara fram emellan åt för att snabbt gömma sej igen om hon såg att hon var iakttagen.Så kom dockorna fram och det var dags att få varsin docka och oxå rita dit ögon,näsa,mun och plötsligt såg jag lilla Mina mitt i gruppen med en docka i famnen och hela ungen fullkomligt strålade! När det var dags för avskedskramen kommer hon fram,med dockan i famnen och ger mej en riktig BAMSA kram och puss på kinden!!Kan ni föreställa er känslan inombords.......SÅÅÅ underbart!!

OM det inte är strejk här i morgon oxå(folket strejkar p.g.a att det varken finns gasol eller bensin)kommer Mallen och jag att "göra" Kathmandu,behöver ta ett par dagars vila från flickorna....det är sååå intensivt att vi  är helt slut när vi kommer hem på eftermiddagen, men väldigt TACKSAMMA över att få vara med om detta.
Kraaamar från två trötta,glada och tacksamma Nepali-wannabes.....