ARLANDA-KATHMANDU-ARLANDA....på fyra dagar!

Ja det är precis vad Tina(min chef)jag och några till har presterat

.Det har varit fullspikade dagar med invigning av det 5e hemmet där 40-nej 50- nej....till slut 62 nyanlända flickor fått en fristad. Det är så blandade känslor när de små flickorna i  likadana kläder "tågar"upp på scenen,som byggts upp på den lilla uteplats som hör till huset,för att ta emot en blomsterkrans som ministern från departementet hänger runt halsen på dom.HELT fantastiskt!Samtidigt ser man en oerhörd smärta i dessa små flickors ögon,de ser "rakt igenom" mej när jag ler emot dom,men efterhand mjuknar de lite och vi i teamet får krama om dom och de får godis,kläder,nallar och varsin Invisible Friend.

Vid ett par tillfällen får vi lyssna till några av de lite äldre flickorna, som varit på ngt av hemmen ett tag,när de berättar vad det varit med om.
En av dem är Ruth hon kom till Kathmandu i januari i år,så jag träffade henne då och fick höra henne berätta vad hon orkade plocka fram då.Det var hon som blev utsatt för tortyr genom att de satte eltrådar på hennes huvud och kropp,hällde vatten över henne och kopplade på ström så att hon fick svära brännskador och förlorade minnet för en tid.Nu berättade hon om fruktansvärd tortyr när hon vägrade ställa upp på att ta emot kunder.Bordellägaren satte glödgade järnstänger mot hennes kropp,ställde henne framför en upphettad ugn,så nära att hon blev bränd på låren.Vid ett annat tillfälle tvingades hon se på när 2 flickor blev brutalt döde för att de vägrade och hon fick veta  att samma sak skulle hända henne om hon vägrade.
När Ruth berättar sitter pastor Raju och håller henne hårt i sin famn och tårarana bara rinner på både honom och oss.Trots att det var oerhört smärtsamt för Ruth att berätta ville hon fortsätta,hon grät hejdlöst och efter att ha lugnat sej lite fortsätter hon berätta om en speciell natt på bordellen,som återkommer varje natt som en hemsk mardröm.
Hon berättar att det kommer 6 män in till henne i hennes "bås" och de våldtar och misshandlar henne om och om igen hela natten igenom...att sitta och höra henne berätta höra hennes hjärtskärande gråt och hullkande är fruktansvärt. Pastor Raju berättar att detta har hon aldrig berättat tidigare,efter en lång stund avtar hennes gråt och vi samlas omkring henne och ber för henne. Det ligger läkedom i att få berätta och  att det finns människor som orkar lyssna.
Jag berätta detta för er för att be er om hjälp,det behövs fler faddrar så att vi kan hjälpa fler flickor ur detta helvete.TACK alla ni som redan är fadder,berätta för era vänner,arbetskamrater och familj om möjligheten att hjälpa en liten flicka till ett värdigt liv.
Ni kan oxå gå in på Love nepal.se för mra info.

Jag håller på stt sammanställa lite bilder från vår resa,så det kommer lite senare.

KRAM till er alla och Tack för satt ni vill vara med i arbetet med dessa GUDS små prinsessor