onsdag 23 november 2011

God morgon....
Ja här är det morgon klockan är 06.30 och solen håller på att tasej över bergskammen.Har precis kokat mitt  morgonte och hör att mina apgrannar oxå är vakna,dom drickor nog knappast morgonte,eller vad tror ni....?men dom har helt klart morgonmöte att dömma av allt tjattrande...mycke på dagordningen =)
Funderade igår kväll på om det har blivit varmare ute eller om jag har börjat vänja mej vid kylan,behövde inte både täcke och filt...OCH mogonrock tog inte ens på mej sockar....hmm,skumt. Fast det har inte gått sååå långt att jag nu på morgonen klev upp ur sängen och tassade ut över altanen till toan..barfota!så det är nog en bit  kvar tills jag kan identifiera mej med nepaleserna  ;)
Idag ska jag besöka Badi 2 och få höra ännu fler hjärtskärande berättelser,vet att det oxå där finns några nyanlända flickor men också få se vad kärlek och omsorg från både Gud och människor kan göra i dessa flickors liv. Glöm inte att ha med dem i era böner. Vi vet och ser här att Gud helar och upprättar dessa sargade flickor och ger dom en framtid och ett hopp.
Ha en välsignad och härlig dag,vi hörs senare under dagen...
 ......kramar från er utpost

3 kommentarer:

  1. Hej Maria
    Vad spännande det är att följa dej här på bloggen. Jag börjar nästan gråta varje gång jag går in och läser på din blogg, det är så fantastiskt att ni är där och räddar livet på dessa flickor. Vad spännande det verkar vara att vara ute i detta äventyr! Var rädd om dej, vi håller ställningarna här hemma fina Mariah. Kram på dej // camilla åberg

    SvaraRadera
  2. Good Morning…

    It’s 6:30am here and the sun is coming over the mountains. I’ve just made my morning tea and can hear that my neighbors (the monkeys) are also awake… they are surely drinking tea as well.. don’t you think? But they are most definitely having their morning meeting….. lots to go through for the day : )

    I was pondering yesterday about whether it’s warmer out here or if I’m just getting used to the cold, I didn’t need all the blankets at night and my feet weren’t cold through my socks on the floor this morning… hmmmm… little suspicious. But I have adjusted so much already that I can go bare foot across the deck to the toilet…. But it’ll be a while before I can really call myself Nepalize.

    Today I’ll visit Badi 2 and hear even more heart wrenching stories. There are some girls who have newly arrived. We shall see what love and compassion from both God and people can to din their lives. Don’t forget to pray for them. We know and see here that God heals, and lifts up these girls and gives them a future and a hope. Have a blessed and wonderful day…

    SvaraRadera